Vad är sorg egentligen, och vad är sorgbearbetning?

Det brukar sägas att sorg är kärlekens pris, sorgen drabbar oss ofta i samband med en förlust som påverkar vårt livsmönster. Det kan till exempel röra sig om någon närståendes död eller en separation, men även andra förluster kan innebära en stor sorg, såsom att barnen flyttar hemifrån, vi slutar på jobbet, eller vilken förändring i livet som helst som påverkar våra känslor.

Sorg kan definieras som de motstridiga känslor som uppstår vid en sådan förändring. Sorg behöver alltså inte handla enbart om nedstämdhet, gråt och ångest, utan kan också innehålla till exempel lättnad, säkerhet, glädje och befrielse.

Att de här stora förändringarna händer i livet är ju helt ofrånkomligt och naturligt, sorg är också en helt normal reaktion, men varför påverkar det oss då så mycket?
Trots att livet är förändring har de flesta av oss inte lärt sig effektiva metoder för att hantera förluster. Vikten av att skaffa sig mer saker i livet har dock de flesta lärt sig, men att hantera att bli av med saker är minst lika viktigt. Och det vi har lärt oss om det är tyvärr oftast ganska värdelöst. Är du ledsen för något kan du få höra repliker som ”Var inte ledsen.” ”Var stark.” ”Det blir snart bättre.”. Att förklara och intellektualisera efter en förlust hjälper inte. Det hjälper inte att hjärnan förstår att ”förlorar du en finns det tusen åter” – för det är inte hjärnan som är trasig – det är hjärtat.

Alla dessa välmenande råd och tröstande ord har snarare gjort att vi lärt oss att det är inte bra att vara ledsen, det är inte bra att känna sorg. Som små barn hade vi inga problem med att hantera förändringarna i livet, hände det något bra så visade vi det, och hände det något dåligt så visade vi det också. Vi hade fortfarande inte lärt oss att inte vara ledsna, utan alla känslor kommunicerades ut direkt. Men det gjorde också att vi i nästa sekund kunde vara glada igen, den där negativa känslan som fanns alldeles nyss var snabbt avklarad.

Men allt eftersom vi växer upp lär vi oss att behärska oss, att kapsla in känslorna, och vi kan medvetet eller omedvetet bli mer och mer försiktiga med våra känslor, det är ju vare sig fint eller roligt att vara ledsen. Så det är inte så konstigt att i nästa relation så tar vi det lite försiktigare, vågar kanske inte investera alla våra känslor, och sådär fortsätter det, i nästa och nästa och nästa…
På det här sättet fortgår det, vi kapslar in våra känslor, bygger upp rädslor och blir mer och mer begränsade i livet.
När vi då drabbas av stora förluster står vi inte speciellt bra rustade för situationen. Och det vi har lärt oss om att hantera sorg har till och med varit kontraproduktivt.
Kanske kunde vi faktiskt det här när vi var små? Kommunicera sorgen, få bekräftelse på att någon hör oss, gå vidare.

Sorgbearbetning, att läka ett brustet hjärta, handlar om kommunikation. Det handlar om att få kommunicera alla de känslor som man bär inom sig efter förlusten, det handlar om att säga det som inte blivit sagt, det handlar om att bli hörd – och om att få tillbaka kraften i livet.

Denna text publicerades ursprungligen på Johnnys blogg: hällnebyska, och återges här i modifierad form.